Crona goes Canada

I morse var det dimmigt och regnet låg i luften. Screw you vädergudar tänkte vi, hyrde surfgrejer och tog surfbussen ner på stranden. Väl framme vid stranden som för övrigt heter North Chesterman visade det sig att det var ännu dimmigare. Men vad spelar lite dimma för roll när man är surffrälst?! Utvecklingen gick inte lika spikrakt idag som igår men vi vågade oss ändå på allt större vågor. Lyckades faktiskt stå på ett par rätt sköna vågor. Men oj vad mycket det är kvar att lära. Efter lunch gav tillslut dimman vika och den blå fågeln flög stolt. Tyvärr tog dimman också med sig de flesta bra vågor när den stack. Man kan tydligen inte få allt.


Imorgon beger sig de fyra trötta, ledbrutna och lyckliga surfarna till sina respektive studieorter. Adam till Victoria och vi andra tillbaks till Vancouver. Ska bli riktigt skönt att få flytta in i sitt rum efter allt omkringkuskande men framförallt ska det bli skönt att få tvätta lite kläder, kalsongförrådet är inte mycket att skryta om (ett rent par vad jag vet, kan hända att det ligger ett olokaliserat par någonstans).

Peace out!

Det var tänkt att det skulle komma en uppdatering bra mycket tidigare än såhär men jag har haft lite datorstrul. Som tur var löste det sig efter en ominstallation av Windows. Hur som helst har jag massor att rapportera men för att detta inlägg ska vara läsbart ska jag försöka att hålla mig lite kortfattad.

I måndags var vi en bit norr om Vancouver och besökte först Capcilano Suspension Bridge som var en lång och hög hängbro över en bäckravin. Eftersom inträdet var $25 så förväntade man sig något riktigt spektakulärt. Visst var det ganska häftigt men inte 25 dollar-häftigt. Något som däremot var riktigt fräsigt var nästa ställe vi besökte samma dag nämligen 1200 meter höga Grouse Mountain. Det gick en gondolbana upp till toppen men det var ingenting för oss 5 topptränade svenska vikingar. Givetvis valde vi att traska upp istället, och vilken promenad det blev. Höjdskillnaden var 850m i höjdled utspritt över en 3km lång slinga, detta innebär en genomsnittlig lutning på ca 16,5 grader. Det utsöndrades väldiga mängder testosteronfyllt svett kan jag lova. Väl uppe möttes vi av en grymt mäktig utsikt över Vancouver.



I tisdags provade vi på shoppinglivet i Vancouver då vi besökte Metrotown, en galleria med bl a 450 butiker och ett biokomplex med 19 salonger. Buisiness as usual i nordamerika. Jag tog på mig spenderarbyxorna och köpte ett par skosnören i en $1-affär, har nyss fått lön så det var inga konstigheter! I onsdags blev det ännu en stekig dag på stranden med en hel del beachvolley.



Och nu till de fräsigaste. I torsdags bordade vi en Grayhoud-buss mot Tofino Bay. Eftersom Vancouver Island är snäppet större än Alnö (den är ungefär lika stor som Danmark) tog resan rätt lång tid. Omkring 7 timmar närmare bestämt. Den innefattade en färjetur och massor av mäktigt sceneri. Väl framme visade det sig att vandrarhemmet hade en grill (sweet!!) så vi fräste på några burgare som intogs under andakt. I dag köpte vi en tretimmars surflektion, herrejisses vad roligt det var. Bästa grejen jag gjort här hittills och då har jag gjort många grymma grejer!!! Surfet gick grymt bra för för oss alla fyra (jag, Fredrik, Anders och Adam). Innan våra tre timmar var vi ganska sturska och fullt inställda på att hyra brädor för resten av dagen. Så här i efterhand kan jag berätta att det var smart att inte göra det, fy bubblan vad jobbigt det var. Det är ett gäng rejält möra grabbar som sitter här kan jag lova. Imorgon tänkte vi hyra i 6h och förhoppningsvis kan vi behålla dagens utvecklingskurva och kanske kliva på ännu större vågor.



Mer bilder finns i Picasa-albumet, det går bannemig för segt att ladda upp just nu. Mer surf imorgon och på söndag återvänder jag till Vancouver och flyttar in i mitt, förhoppningsvis, fina rum.

Har laddat upp mina bilder till Picasa: Pics
Orkar inte blogga mer för tillfället men jag har en grym bergsbestigning att berätta om senare. Imorgon drar vi till Tofino bay och surfar!

I går hyrde vi cyklar och drog ett varv längs stranden på Stanley Park som är en halvö som ligger i inloppet till Vancouver. Det är tydligen cykelhjälmstvång här och hjälmar ingick i hyran. Cykelturen var ett utmärkt sätt att få beskåda de fantastiska omgivningarna och eftersom man cyklade runt den så klarades alla väderstreck av. Vi såg bl a några fräsiga totempålar och en sjysst bro. När vi tagit oss runt alltihop så sprack det dessutom upp rejält vilket innebar att det var dags för lite strandhäng.


Efter att vi lämnat tillbaks cyklarna så blev det en kopp kaffe på Starbucks, min debut för övrigt. Efter det var det såklart dags för lite mer strandhäng. Jag måste erkänna att denna värme varit en väldigt positiv överraskning, trodde att det skulle vara betydligt kallare. Dessutom är det ganska varmt sent på kvällarna vilket kan vara bra om man ska vara ute då.

Appropå ute så var vi ut en vända på nattklubben The Cellar som ligger snett mittemot vandrarhemmet. Där mötte vi upp med Colten, Adams lägenhetskompis. Det hela utvecklade sig till en riktigt trevlig kväll. För er som inte visste det måste man vara 19 jordsnurr för att få köpa alkohol i Kanada, dessutom måste man kunna uppvisa 2st identitetshandlingar. Just ja, vi hittade en intressant öl som såldes i 1,2 liters flaskor, innehöll 8.0 alkoholprocent och heter Colt 45. Eftersom vi ändå skulle hooka upp med Colten så slog vi givetvis till. Inga konstigheter. Jocke anlände dessutom till Vancouver igår, trots en resa på närmare 48 timmar varav 15 på Heathrow så hade han inga betänkligheter gentemot att hänga med ut. Tummen upp!


Idag har det varit helt strålande väder. Vi har hängt på stranden hela dagen och badade dessutom 2ggr i det drygt 20 gradiga vattnet. Nu är jag lite lagom skär och har dessutom lyckats få till en ganska oklädsam google-bränna. Om ett tag bär det iväg till bio och Inglorious Basterds. Hoppas att den är lika bra som den verkar.

Idag intog svennebananturisterna Vancouver! Dagen startade med att vi vaknade alltför tidigt. Sablarns tidsskillnad. Efter att ha intagit en hygglig frukostbuffé hoppade vi på en buss (som lustigt nog drevs via luftburna elledningar precis som tåg) till The University of British Columbia, hädanefter omnämnt som UBC. Väl där insåg vi att campusområdet, precis som det mesta på denna sidan Atlanten, var ganska stort. Vi åkte bland annat förbi universitetskyrkan och univeritetsgolfbanan, senare åt vi dessutom på universitets-McDonaldset. Till de mer servärda sakerna på campus hörde Wreck Beach som tydligen ska vara en sjysst nudiststrand. Till vår stora besvikelse var det tyvärr dåligt med nakenhet där idag: Det enda nakna vi fick se var en välsvarvad träfigur, se bildbevis nedan. Vi spanade också in campusbostadsområdet Fairwiev Crescent där jag och Fredrik ska bo, måste säga att det verkar mycket lovande.


På vägen tillbaks hoppade vi av bussen lite tidigare, promenerade över en bro och spanade på detta:



Dagen avslutades med lite amerikansk fotboll mellan BC Lions och Winnipeg Blue Bombers. Hemmalaget åkte tyvärr på rejält med stryk, tror matchen slutade 43 - 10 till Winnipeg. Jetlaget satte in ordentligt lagom till sista quartern så uppmärksamheten var inte på topp på slutet. De hade rikigt skumma saker för sig i pauserna, bland annat kördes det en inofficiell VM-final i soccer för maskotar. Vem kommer på något dylikt?



Och sedan somnade jag lyckligt med ett leende på läpparna....

Nu är jag här! Efter en sjuhelsikes lång resdag sitter jag nu här nere i vandrarhemslobbyn. Om man bortser från den timme jag satt och blundade på planet har jag varit vaken i ca 25 timmar. Är lite småtrött i ögat med andra ord. Resan fortlöpte på det stora hela helt klanderfritt. Vi blev ca 2 timmar försenade från London pga någon slags luckdörr under planet som var lös och behövdes fixas, som tur var verkade lagningen hålla hela vägen. Jag måste erkänna att jag blev väldigt imponerade av British Ariways underhållningssystem. Man fick själv välja vilka filmer som skulle betittas under flightenoch valet föll på Wolverine och nya Star Trek.


Vi hängde lite ovanför Grönland

Väl framme i Vancouver möttes vi av strålande sol och 20+ gradig värme. Det var fortfarande shorts och t-shirt-varmt när vi vid 21:30 snåret promenerade tillbaks till vandrarhemmet efter att ha intagit en hamburgare (såklart!) och en lokal öl. Vill också rikta ett varmt tack till Adams blivands korridorskompis Colten (ej att förväxla med skjutvapnet) som hämtade oss på flygplatsen. Genom ett mindre mirakel fick dessutom berget av packning plats i hans inte helt jättestora WV-kombi.

Fredrik och jag bakom packningen i bilen (jag till höger)

Imorgon väntar upptäcksfärd i den nya hemstaden med besök i bla Stanley Park. Exciting times!

Jag har skaffat blogg, äntligen! Detta är tänkt att vara min resedagbok under mitt utbytesår i Vancouver Kanada. Den är ett försök att hålla er mindre lyckligt lottade uppdaterade om mina äventyr i den vida världen. Det kommer förhoppningsvis också att trilla upp en del bildbevis.

Nu sitter jag hur som helst på tåget ner mot Uppsala, resans första anhalt. Samtidigt försöker jag, Fredrik och Adam (mina rese-buddies) att genomföra en online check in. En uppgift som visat sig vara inte helt trivial.

De senaste dagarna har varit väldigt hektiska med packning och förberedelser i kvadrat. I lördags hade vi en heldundrande avskedsfest i vår sommarstuga, stort tack till alla närvarande som gjorde kvällen oförglömlig. Eftersom jag är så grym på att vara ute i god tid (eller?) så inhandlade jag faktiskt mina resväskor redan i måndags. Själva packningen blev klar idag och då hade jag till och med ett par timmar till godo. För alla som undrar hur man packar för en 9 månaders tripp så kommer svaret nedan. Jag tog bara med mig det nödvändigaste såsom kalsonger (3 par), osthyvel och kostym.



Imorgon kl 9 går flyget från Arlanda och om inget oförutsett inträffar ska jag vara framme på Vancouver International Airport vid 23:30 svensk tid natten mellan torsdag och fredag. Tidsskillnaden är 9h så klockan kommer att vara 14:30 i Vancouver.

Stay tuned...